blanc

Vi kom som sagt fram till Sydney förra lördagen. Den måndagen träffade vi vår Manager (jag å Jimmy jobbar på samma jobb nu) I alla fall så skulle hon informera oss om hur, när och var vi skulle jobba.

Countryroad (butiken vi jobbar i) har öppnat sektioner i två stora varuhus som heter Myer och David Jones. Dessa två varuhus och Countryroad-butiken är alla samlade i ett och samma Shopping Mall. Jimmy jobbar på Countryroad i Myer och jag på David Jones.

Vi jobbar samma dagar, det är skönt, torsdagskvällar, lördagar och söndagar. Fram tills skolan börjar jobbar jag även onsdagar. Bra med extra pengar!! Men det är Nya regler...återigen råkar jag ut för dresscode. Jag måste ha skor som täcker tårna, måste ha nylonstrumpbyxor, får inte ha bara axlar och måste bära kläder som ser "business like" ut. Jihoo!!

Det har varit fullt upp sen vi kom hit. I onsdags var jag på David Jones-utbildning hela dagen inne i City. Torsdag samma sak + att jag jobbade på kvällen. I fredags var vi lediga men hela helgen jobbade vi och Jimmy jobbade idag. Imorgon har vi den enda lediga dagen tillsammans denna vecke eftersom jag jobbar onsdag och Jimmy fick extrashift på fredag. 

Tyvärr är det så otroligt tråååååååååååååkigt att jobba där. Man står ju själv på sin lilla plätt och har ingenting att göra, det är sällan det kommer kunder (speciellt som jag jobbar på herravd). Usch, att bara stå där i 8 timmar, man har inte ens något att vika för allt hänger..men om man ser det från den ljusa sidan så är det ju lättförtjänta pengar.

Ja, nu är vi tillbaka i Aussie. Vi har bara sovit här en natt men jag har redan varit med om en skräckupplevelse.

Det hela började med att jag vaknade och var törstig mitt i natten.
Jag sträckte mig efter mitt vattenglas bredvid sängen i mörkret.
Jag drack några stora klunkar, och tyckte att jag såg något stort mörkt i glaset, men ångrar mig sen och ska ställa ner glaset,
 och just då ser jag en stor kackerlacka komma krypande upp mellan ögonen, gaaaahhhhhh!!!
Jag slänger glaser i väggen och sprutar ut vattnet. Fyyyy faaaaan vad äckligt!!!

Jimmy vaknar inte av kraschen så jag väcker honom och vill att han ska gå upp och leta reda på äcklet. Han vill sova och säger åt mig att somna om.
Det är stört omöjligt!! Jag är inte direkt rädd för kackerlackor, dom gör ju inget, men dom är överallt och jag får äckliga bilder i huvudet. T ex att kackerlackan kryper in i munnen när jag sover med öppen mun, eller att jag vaknar med den på ögat eller nåt och då får jag plötsligt panik!
Jag tänder lampan, ställer mig upp och springer runt i rummet för att leta reda på jäveln.
Nu är Jimmy vaken oxå och har ställt sig upp han med.
Jag hittar den, den kommer springande från min öppna resväska (full med kläder och saker jag inte packat upp än).
Den springer in under Jimmys resväska (som är stängd, smart!!), Jimmy är efter den och hinner precis ifatt den när den är på väg in under bordet. 
Han smäller den med min nya tidning och den ligger kvar där än under tidningen.
Usch!!



Efter det sov jag dåligt och drömde om kackerlacksmos och kryllande kackerlackor...

Jag blir aldrig nöjd. Och nu pratar jag inte bara om shopping och kläder...utan om ALLT! Varför är man aldrig nöjd? Vad man än gör och hur bra man än har det vill man alltid ha mer. På ett sätt är det ju positivt att man har en drivkraft att alltid vilja ha mer, skulle nog vara tråkigt annars, men samtidigt är det farligt!

Var gör vi av våra dagar?
Sitter alltid och väntar på att något ska hända, jobbar alltid lite mer för att...hmm, ja för vad? För att man får det bättre sen? När då, när får man det verkligen BÄTTRE? Är det inte så att man egentligen har det jäkligt bra hela tiden men att man skapar sig problem att lösa för att man är uttråkad, och är det inte så att man egentligen har allt man behöver för att vara lycklig?
För lycka är ju inte saker, det vet vi. Och lycka är ju inte att ha ett bra jobb eller massor av vänner eller att vara kändis eller populär. Nej lycka är väl mer en känsla, att känna sig nöjd och glad för vad man har istället för att klaga på det.

Och klaga är vi svenskar bra på!
Jodå, klaga kan vi! Jag och min syster diskuterade detta med perspektiv. Nu när jag inte bor i Sverige längre ser jag positivt på den svenska standarden och på priserna och årstiderna. Ja vintern är hemsk, men det är ju bara snö och kyla...inte krig! Och hyrorna i Stockholm är hemska, men vi bor inte ens i innerstan av Sydney och vi betalar 14 000kr/mån för en tvåa som i Sverige skulle anses som ett "renoveringsobjekt". Vi klagar på vår politik och våra rättigheter och skyldigheter bl a jämställdhet, skatter, sjukvård osv. I Aussie har man nyss infört mamma-ledighet, många lagar och förordningar är urgamla och förlegade och skatterna är typ lika höga som i Sverige fast de inte har samma skyddsnät eller sjukvård som i Sverige.

Jag menar inte att Australien är sämre än nåt annat land, men vi har det ändå jäkligt bra i vårt kalla Sverige. Och vi borde stanna upp ibland och vara nöjda och stolta över vårt land och vår demokrati för gräset ÄR inte grönare på andra sidan. Absolut inte =)

Så nu ska jag f-n försöka vara nöjd och lycklig!

I Aussie är det sommar just nu och det längtar man ju lite tillbaka till just nu. I alla fall nu när man efter bara ett par veckor i Sverige redan är blek som ett lakan.

En kväll veckan innan vi åkte festade vi (Lisa, Richard, Jimmy å jag) och vi skulle gå ut och dansa så jag hade klätt upp mig i min kleinblåa klänning som jag därmed oxå invigde fast jag haft den så länge. Utgången blev aldrig av (som vanligt ;) men såhär såg jag ut i alla fall.